"Glömde"...

Ja, att blogga alltså. Jag skulle visst göra sånt med.

Ja, jag får väl berätta lite då, om vad jag har haft för mig.
Fast det blir ganska lätt. Jag har jobbat. I princip konstant sen studenten, med undantag av ett uppehåll på två veckor, så kallad semester, när familjen bland annat var i Värmland hos min storasyster, och när jag skruvade på bilen som en tokig.

Och nu har jag slutat. På jobbet alltså. Det var till den 10:e, och det har det bestämt varit nu. Jaha, så var det med det då. Det var ju trevligt. Jag undrar hur många ton pinnar som har rullat under mina fingrar under mina sex veckor på ESAB. Fingertopparna är blanka.

Å andra sidan får jag inte lång paus för det. Nejdå. Den 25:e åker jag till Nyköping. För att studera. I ett år. ETT ÅR! Det längsta jag har varit hemifrån innan är 2 veckor. Och vad händer sen? Jo, inte helt osannolikt kommer jag att hamna i Schweich, eller hur det nu stavas. Landet med osten ni vet. Ja, där ska jag sen jobba på obestämd tid. Vem vet, kanske hela livet *darra*.

Men helst vill jag låta bli att tänka på det. Man blir alldeles konstig av att tänka såna tankar. Att livet liksom rör på sig. Jag är 18 nu. Jag kommer tillexempel ihåg första gången jag körde bil. då var jag 16. Eller när vi flyttade hit, där vi bor nu. Då var jag 15. Eller till skåne, då jag var föga imponerande 12. Det går för fort. "Stanna världen, jag vill kliva av" sa någon vis person.

I morgon (tänk så nära) ska jag iallafall tillbringa HELA dagen på flygklubben. Jourhavande kallas det. Hjälpa folk att rangera (det vill säga dra runt) flygplan, tanka, kolla så att dom fyller i loggböcker och annat ordentligt. Jag hoppas det regnar, så att det blir lugnt.

Just på grund av detta måste jag gå och lägga mig nu. Så gonatt på er, och på återhörande!

Vad hände?

Jag tror.. Eller jag vet inte..
Jo nog fan.
Jag tror bestämt att jag tog studenten för en dryg vecka sen.
Nej det kan inte stämma.. Det måste ha gått längre tid. Nej, jävlar du, det var bara precis förra fredagen. Fan vad tiden går sakta ibland.

Iallafall, man kanske ska berätta lite då..
Jo, på morgonen. Det blev ingen champagnefrukost för min del, det är nog inte min grej riktigt.. Istället blev det en helt vanlig frukost. Jag krånglade på något magiskt vis på mig den första kostym jag någonsin ägt, och iväg bar det... Till urmakaren! Jo, för klockan jag fick i studentpresent var en smula stor, så han fick mecka lite på urmakarvis.
Sen till skolan. Knalla runt lite, snacka med lite folk. Sen skulle vi fotograferas. Naturligtvis saknas klassens försening själv, som vanligt. Den här gången väntade vi inte, utan dom skulle fälla in honom i bilden sen.
Jaha, sen satte vi oss i ett ledigt klassrum och skrev i mössor, och snackade skit. Stackars Mulle, det såg ut som om hans mössa vägde mer än alla andras (blykeps även kallat).
Efter det knallade vi runt lite till inne på skolan, och vi fick även fotografera oss enskilt om vi ville. Sen blev det lunch. Ganska så avancerat, 2-rätters serverat av restaurangprogrammet tror jag. Sen var det lite slutkläm med musik och stipendieutdelning i idrottshallen. Gissa vem som fick stipendium! *stolt* Dom spelade jävligt bra, med. Sist men inte minst sprang (läs: trängdes toksakta) ut på den aningens av anhöriga fullsmockade innergården på klippans gymnasium (och där gick alltså fem program ut) och så var det ingen mer skola för Cristian. Sen letade vi oss på nåt magiskt sätt ut till en väntande BMW som förde oss några varv runt Klippan innan vi for hem. Det var kallt och regnade, och tillslut kunde inte ens stämningen hålla ångan uppe...

Men:
På måndag var det lite jobbigt; första dan på första jobbet i riktiga livet. Jag fick reda på att jag skulla jobba nattskift resten av veckan (2 dagar): Shit! Men det gick bra, men man blir lite knäpp i huvet. Så nu när jag sitter här känns det som om det har gått flera år.

Sen kan man undra varför alltid min maskin väljer att totalhaverera en halvtimme innan skiftet är slut, strax innan 6 på morgonen.. It's a conspiracy, man...

Nej, imorgon är det jobb igen, visserligen eftermiddagsskift, men ändå. Dags att sömna.

Godnatt, återigen.

PS. Jag vet att jag är helt världssämst på att tänka efter före ibland, så förlåt, ni som känner er träffade.. DS.

Blogga?

Jaha, blogga då... Det har jag aldrig gjort förut, iallafall inte seriöst. Ska man vara glad eller?
Jag har ju i själva verket bara efterapat någon annan. Oavsett hur man vänder och vrider på det.
I det här fallet är det ju värre en vanligt, jag har börjat med det här eftersom en annan (mycket vacker :D ) person började. Men det verkar inte vara en helt dum idé.

Ni (stackare) som läser eller kommer läsa den här bloggen kommer förmodligen att få se mer eller mindre varierande inlägg, ibland ganska flummiga tillochmed, trots att jag inte är någon flummig person. Jag är bra på att byta samtalsämne mitt i också. Bara så att ni vet. Som en varning liksom.

Jaså det är Hultsfred den här "helgen".. (På tal om att byta samtalsämne.) Det hade jag missat totalt. Jag hade kunnat tänka mig att åka dit, men jag känner att jag har annat att lägga pengar på. Dessutom är det studenten på fredag.

Studenten ja. Slut på 3 års gymnasium. Fast jag har ju fördelen att jag får gå ett år till. Om det nu är en fördel. Jag ska nämligen läsa vidare till hösten. I Nyköping. Och jag ska bo i Oxelösund, hör och häpna. Om jag kommer in vill säga. Fast, för att skryta lite, det är jag inte så orolig för att inte lyckas med.
Men det spelar ingen roll. När man har tagit studenten är man vuxen. Man är ansvarig för sitt eget liv, och bestämmer själv över det. Jag kan ta nåt tråkigt fabriksjobb och bli kvar på det resten av mitt liv nu, det spelar ingen roll. Jag bestämmer. (Lugn, det tänker jag inte göra. Jag ska bli flygtekniker ju!) Det känns konstigt stort. Kantigt och fyllt av svårigheter.

Jag har tagit körkort. Jodå, det är sant! För en månad sen, idag. Efter mäktiga fem uppkörningar. Jamenar, hur kass kan man vara? Hoppas innerligt att jag inte gör av med det dom närmaste två åren.

Hon den vackra personen, vilken jag härmade genom att starta en blogg samtigt som hon? Jadu, jag vet inte. Det blir nog aldrig nåt av det. Det är så långt borta. Jag har inte haft nån tjej sen jag gick i trean (i grundskolan då), så jag vet nog inte riktigt hur man gör heller. Men drömma kan man ju. Och det är jättelätt att fördriva flera timmar framför datorn med bara hennes msn-fönster på skärmen.

Studenten... Det innebär en obligatorisk fest. Tänker: Jag -> festa? Det händer inte..
Men jodå. Så nu åker man på och städa och feja och dona. Man kan ju undra om det är jag eller mamma som tar studenten.

Ut i arbetslivet, det ska man också. Mitt första sommarjobb: 3 skift medarbetare inom produktion och packning på självaste ESAB. Sitta i åtta timmar med början klockan 22 och titta på en lång rad med svetspinnar som åker förbi i rasande fart, och genast reagera och plocka upp en pinne, om den skulle vara "missbildad". 6 ton pinnar i timmen gör dom. Hu! Eller variationen. Sitta och glo på en krympande hög med kartonger, och fylla på när det börjar bli lite lågt.
Men jag tjänar bra, så det kanske är värt det.

Jösses vad tiden går. Man kanske skulle gå och lägga sig, så att man är pigg till sin näst sista skoldag på gymnasiet. Det har varit tre händelserika år. Men nu är det slut. Seriöst! Det är slut, bara sådär. Snacka om vemod. Jag vill inte, fast jo, det vill jag ju! Men jag ska ju bo kvar i byn. Det är ju bara att åka ner och titta till dom om jag skulle få lust nån gång. Men alla klasskamrater då? Nej, såhär kan man inte tänka. Ut i världen med mig!!!

Godnatt!