"Glömde"...

Ja, att blogga alltså. Jag skulle visst göra sånt med.

Ja, jag får väl berätta lite då, om vad jag har haft för mig.
Fast det blir ganska lätt. Jag har jobbat. I princip konstant sen studenten, med undantag av ett uppehåll på två veckor, så kallad semester, när familjen bland annat var i Värmland hos min storasyster, och när jag skruvade på bilen som en tokig.

Och nu har jag slutat. På jobbet alltså. Det var till den 10:e, och det har det bestämt varit nu. Jaha, så var det med det då. Det var ju trevligt. Jag undrar hur många ton pinnar som har rullat under mina fingrar under mina sex veckor på ESAB. Fingertopparna är blanka.

Å andra sidan får jag inte lång paus för det. Nejdå. Den 25:e åker jag till Nyköping. För att studera. I ett år. ETT ÅR! Det längsta jag har varit hemifrån innan är 2 veckor. Och vad händer sen? Jo, inte helt osannolikt kommer jag att hamna i Schweich, eller hur det nu stavas. Landet med osten ni vet. Ja, där ska jag sen jobba på obestämd tid. Vem vet, kanske hela livet *darra*.

Men helst vill jag låta bli att tänka på det. Man blir alldeles konstig av att tänka såna tankar. Att livet liksom rör på sig. Jag är 18 nu. Jag kommer tillexempel ihåg första gången jag körde bil. då var jag 16. Eller när vi flyttade hit, där vi bor nu. Då var jag 15. Eller till skåne, då jag var föga imponerande 12. Det går för fort. "Stanna världen, jag vill kliva av" sa någon vis person.

I morgon (tänk så nära) ska jag iallafall tillbringa HELA dagen på flygklubben. Jourhavande kallas det. Hjälpa folk att rangera (det vill säga dra runt) flygplan, tanka, kolla så att dom fyller i loggböcker och annat ordentligt. Jag hoppas det regnar, så att det blir lugnt.

Just på grund av detta måste jag gå och lägga mig nu. Så gonatt på er, och på återhörande!